Jag har tänk på det här med bajs...och varför det är sån hyshhysh med just den biten av livet...

Större delen av vår gemensamma tid talar vi om bajs nu förtiden...har ungen bajsat?

Hur var konsistensen? Hur många gånger? Vems tur är det att ta nästa bajsblöja? har du skitit? Jag är dålig i magen igen måste va nått vi ätit, kände du av det? Fan jag är förstoppad hur har du det?

Konstigt för så har det inte alltid varit...en gång i tiden var det off limits...

När jag och min man hade varit tillsammans i 1 månad flyttade vi ihop i hans lägenhet...

Då bajsade inte jag...inte hemma hos "oss" i allafall...i tre månader gick jag hem till min pappa varje gång det tryckte på...logistiken på det var ju en mardröm...men fina flickor bajsar inte...punkt liksom...

Och prutta eller fisa gjorde vi ABSOLUT inte inför varandra...sånt gör ju inte tjejer...

Min man planerade in sina toabesök antingen på jobbet eller när jag inte var hemma...

Det var ju inget drömsenario direkt och höll ju inte i längden...

När det väl släppte och man inte hade nått val var det ofta i samband med en dusch för då kunde man låta vattnet i duschen rinna och så fick man en chans att vädra medans man faktiskt var i duschen med fönstret på vid gavel...för herreguuud om man skulle bli påkommen liksom...hahahaha....ja usch för bajs...

Även under de kommande åren som gick var det en privatsak och ingen störde när man förstod att det var det den andre gick ifrån och gjorde...och man fick sitta där i lugn och ro...

Jag har alltid funnit detta vara en mycket privat göra som ska utföras ensamt, instängt & låst och haft svårt för att tillochmed ha en katt med inne på toaletten så när jag var gravid och för första gången insåg att jag faktiskt inte var ensam inne på toa längre var jag nog förstoppad en hel vecka...

Skällt på mannen om dörren stått öppen och bett honom både stänga och låsa om sig...

Annat är det idag...11 år 7 magsjukor och 1 barn senare står dörren öppen om jag är ensam hemma eftersom ungen ska underhållas samtidigt...

Eller så står dörren på glänt och man kan åtminstonde tala med varandra eftersom tiden man har tillsammans minskat och det finns vissa saker som måste bli kommunicerade...

Bajsa har blivit en naturlig del av vardagen som det bör vara...därför blev jag så förvånad när jag upptäkte att jag nått min gräns på vad som är ok att göra i judt detta läge...och vad jag är beredd att säga för att just mörka detta "skitgörat" om jag får vara så ordvitsig...

Jag var på stan och ringde min kära make för att rådgöra om ett inköp och frågade lite artigt vad han gjorde innan själva spörsmålet togs upp eftersom expediten stod brevid... och blev galet generad av att han svarade..

-Jag sitter och skiter...

(YOU DID WHAAaaaaaT?!?!?)

Jag blev så tagen att jag utbrast...

-Men varför svarar du i telefonen då!

-Men nu får la du ta och bestämma dig jag får skäll om jag inte svarar när du ringer och nu får jag skäll om jag svarar när du ringer, svarar den stackars mannens till sitt försvar...

-Men usch va äckligt! Hej då!... och så lade jag på...

Expediten tittar frågande på mig efter samtalet som hon bara hört min sida av...

Jag försöker samlar mig, tittar på expediten, skrattar lite nervöst och säger eftersom jag i detta genanta läget skyller på vad som helst än den skitiga sanningen...och det enda som dyker upp är i huvudet är...

-Han kollar på porr men jag tar en röd...  

until next time....